Nicklas Rydbergs osorterade tankar

Bjästa dansar och ler 31 mars 2010

Händelser i byn Bjästa har rönt viss medial uppmärksamhet. Historien har vissa likheter med ett annat uppmärksammat fall från en annan by, nämligen det från Nås (där en man slog en domkraft i huvet på annan man och byborna hyllade gärningsmannen). Likheterna består i att folket i respektive by har svårt att respektera hur domstolar har dömt i brottmålen, och som en konsekvens av det tagit sig någon sorts egen rätt för att försöka åstadkomma sin ”egen rättvisa” (domstol tillverkar ju inte rättvisa, men det får vi ta en annan gång). I båda fallen har byborna tagit gärningsmannens parti och på ett eller annat handfast sätt agerat mot brottsoffret.

Med anledning av bl.a. dessa båda händelser kommer jag osökt att tänka på den där märkliga figuren som jag snuddat vid tidigare; det allmänna rättsmedvetandet. Det allmänna rättsmedvetandet i Bjästa och Nås tycks ju vara något helt annat än vad domstol kommit fram till (jag skall omgående erkänna att jag inte läst endera av Bjästa-domarna utan är hjälplöst utlämnad till mediarapportering därom). I Bjästa och i Nås (där jag faktiskt läst båda domarna) synes således det allmänna rättsmedvetandet vara något annat än domstols dom över saken. När det allmänna rättsmedvetandet ges medialt utrymme handlar det vanligen om att domstol inte skulle ha dömt tillräckligt strängt i förhållande till detta s.k. allmänna medvetande om vad som vore rätt. Ur det perspektivet företer Bjästa och Nås en olikhet. I dessa båda fall anslås i stället tonen att domstol inte alls borde ha dömt gärningsmännen.

Att det för det mesta finns någon, eller några, som är missnöjda med domstols dom, är i sig varken ovanligt eller märkligt. Och så kanske det dessutom bör vara för att i någon mån föra rättsutvecklingen framåt. Vad jag dock har lite svårt att ta till mig är dessa vigelantiska tilltag, med smak av Vilda Västern, som exemplifierats i Bjästa och Nås. Ger vi oss in på den vägen är väl snart Zeb Macahan statsminister…