Om en månad är det dags igen

Idag är det en månad till julafton. Kvardröjande läsare kanske minns att jag tidigare redogjort för att julen, under allt för många år av min tid på jorden, varit bland det jävligaste jag visste. Men i god tid inför förra julen kom jag så till insikten att det inte längre var optimal hushållning med livets (begränsade) resurser att bränna energi på att envetet tycka illa om detta återkommande fenomen. Därtill beroende på något som hände för länge sedan. Så. Med denna lilla insikt ändrade jag sonika inställning till julen och det kändes bra.

Därför känns det också bra att det snart är dags igen. På söndag är det första advent och då ska årets julskyltning i mitt lilla residens fram igen. Det ska bli najs.

Beträffande julen har jag också snappat upp lite tänkvärt från mina rara barn och deras umgänge. Då har jag kunnat notera att den efterföljande generationen – i vart fall den del som jag kommer i kontakt med – resonerar om att fira jul med kompisar, och inte med familj. Det låter förvisso som någon sorts traditionsbrott. Men å andra sidan; om stenåldersbarnen hade gjort som sina föräldrar så hade vi alltjämt levt på stenåldern…

Barnvecka

I början av min karriär som singelförälder var det där med ”barnvecka” ett relativt fast begrepp. Antingen var barnen hos mig, eller så var dom hos sin mamma. På denna tid hade ju därtill umgänget med barnen mer karaktären av ”tillsyn” än det har idag. Idag skulle jag beskriva det som ”umgänge”. Det är en klar förbättring, i min bok.

Men med tiden har även begreppet ”barnvecka” som sådant kommit att bli allt mer fakultativt. Ungdomarna väljer allt mer själva om de skall tillbringa sin dag hos mamma eller pappa. Även det är något positivt, som jag ser det. Förenklat uppfattar jag det som att de väljer plats av vilja och inte som ett resultat av inordnandet i ett av andra skapat logistiskt mönster.

Förvisso förekommer alltjämt en sorts grundstruktur, men den ter sig alltså allt mer vara av övergående karaktär. Jag undrar vad nästa steg på denna resa blir.