Mårten Schultz gör en drive by förbi rättsfiguren plea bargain. Det är korrekt att denna rättsfigur inte finns i den svenska straffprocessen. Men icke förty så förekommer varianter av denna rättsfigur även i Sverige. Då syftar jag inte främst på den varianten att medtilltalad får ”rabatt” för att hon ”golar ner” sina målskamrater. Jag tänker främst den varianten att åklagaren och den tilltalade ingår en uppgörelse vilket leder till att saken inte kommer under domstols prövning. Detta förekommer faktiskt även i Sverige (jag har själv varit med om det) fast rättsfiguren inte finns. Någon kallade det för ”informell plea bargain” och det kanske är en ganska begåvad etikettering av fenomenet.
För mig som huvudsakligen ägnar arbetstiden åt tvistemål, där en återkommande komponent är förlikningar och uppgörelser, ter det sig rent processuellt lite märkligt att det formellt är omöjligt att ingå uppgörelser även i brottmål.
Ur ett mer rättspolitiskt perspektiv är det kanske mindre märkligt; den misstänktes skuld skall ju prövas av domstol och inlåter vi oss i uppgörelsernas värld så blir det ju inte någon sådan prövning. Risk skulle därmed finnas att den som erkänner sig skyldig inom ramen för en uppgörelse bara för att åklagaren spelar sin roll övertygande, skulle ha frikänts av en domstol om saken prövades. I vissa andra fall ter det sig tvärtom även ur det rättspolitiska perspektivet lite märkligt att denna mer effektiva variant till handläggning inte finns; i vart fall ur effektivitets- och kostnadsperspektivet. Ta Anders Eklund som ett konkret exempel. Är det självklart att orätt hade blivit följden om Anders Eklund och åklagaren hade ingått en uppgörelse med följden livstids fängelse. Det ter sig ju väsentligen otänkbart att Anders Eklund skulle ha kunnat dömas till någon annan påföljd än just livstids fängelse. Därmed hade staten sparat säkert några miljoner genom att öppna för en uppgörelse i stället för att tröska målet genom domstol och anhöriga hade sluppit en uppslitande domstolsprocess.
Det går således att se saken från, minst, två håll. Själv är jag kluven till rättsfiguren, men i vart fall inte beredd att helt avfärda den.
26 oktober 2009 kl 12:03 |
Jag tror att det är farligt att ersätta domstolsprocessen med plea bargain, men däremot tror jag mycket på att förenkla polisens brottsutredningsverksamhet genom att erbjuda straffrabbatt för medverkan i utredningsarbetet. I mina ögon är det en mycket rimligare åtgärd som dessutom bibehåller domstolen som yttersta garant för rättssäkerhet i slutet av processen.