Ovan begrepp har kommit att skapa viss oreda i mitt tänkande under senare tid. Jag råkar nämligen innehar befattningen i fråga, men saknar helt insikt om hur jag skall utföra uppdraget och föra mig i detsamma.
Möjligen är min förvirring en blandning av svårbemästrad stolthet och något fumlig omtanke. Kanske handlar det om ytterligare en del av den där lite besvärliga frigörelseprocessen mellan barn och föräldrar. Kanske är mina lätta våndor bara ännu en del av lärandet att min inblandning i barnens liv blir mindre och mindre och en väg till instinkten att bry sig om, inte behöver manifestas genom att lägga sig i. Men denna lärdomens resa är inte helt lätt, det skall erkännas. Och möjligen blir det, som Ugglan så träffande skaldar, värre…
15 juli 2009 kl 12:02 |
Om det är en tjej du är svärfar till behöver du ge komplimanger och lyssna, samtidigt som du är cool fördomsfri och lättpratad.
Är det en kille får du utgå från dig själv