Ner på jorden

Ibland blir man resolut tagen ur villfarelsen att man har något att säga, att någon lyssnar och att detta s.k. bloggande har minsta betydelse…

Plakat

Det är onekligen lite intressant att fenomenet första maj alltjämt existerar. Från min horisont är fenomenet första maj mest förknippat med muntergöken Leonid Brezjnev avmätt vinkandes från ett podium vid Röda Torget, och ett gäng svenska hang arounds runt om i vårt avlånga land som försökte göra ett likaledes rustikt intryck. Lite till min förvåning kämpar alltså dessa svenska hang arounds, och deras arvingar, envetet vidare, fast både Leonid och det mesta av den s.k. rörelsen synes saligen ha insomnat. En förstamajdemonstration är liksom lite som ett rörligt museum, för alltid ackompanjerat av Tage Danielssons befogade fråga om när dessa tåg (även om det numera kanske inte når upp till omfattningen av just ett tåg) är framme vid sin slutstation där i Lyckans Land.

Och visst måste det betyda något att ingen borgerlig regering hittills har vågat avskaffa denna dag som helgdag (själv har jag passat på att tillbringa några timmar av dagen på kontoret).

Äh, låt dom hålla på. I morgon är en annan dag.