Surgubben & Glassbilen

En surgubbe i metropolen Olofstorp ondgjorde sig över styggelsen hemglassbilens emission bestående i den där förbannade tutan, till den grad att han begärde att Hemglass skulle förbjudas att trudelutta. Grunden för begäran var att emissionen i fråga vore i strid mot miljöbalken. Surgubben fick varken gehör hos Länsstyrelsen eller miljödomstolen, som ansåg att störningen var så liten att den fick accepteras.

Mitt fniss över surgubbens tilltag att leva rullan över dylik petitess ställdes något på skam när jag plötsligt insåg att jag själv skulle kunna gjort detsamma. En i sanningens namn lite jobbig insikt…

Offentlighetsprincipen

Offentlighetsprincipen har hamnat mitt i debatten, främst med anledning av att redan offentliggjorda allmänna handlingar har gjorts tillgängliga för alla och en var. Stopp nu ett ögonblick… Var det inte just det som var en av hörnstenarna i offentlighetsprincipen, att offentligheten liksom skulle vara just allmän? I pågående debatt framskymtar i vart fall motsatt uppfattning.

Upprinnelsen är främst det faktum att förundersökningen i det s.k. Arboga-målet (hur kul kan det vara för en hel ort att liksom få symbolisera något sådant hemskt) gjorts tillgänglig via Nätet. Detta synes i någon mån störa representanter från mediaeliten, som själva vill hålla i sin hand vad medborgarna skall upplysas om. Publicisten Yrsa Stenius la ut texten mellan reklamavbrotten i TV4as morgonsoffa i morse. Hon får alltså representera sagda elit.

För det första så är det ju enkelt för den som finner avsmak i information av nu diskuterat, eller något annat, slag – ta inte del av den. Det är ju inte svårare än att jag inte gillar lever och då låter jag helt sonika bli att äta lever. Det skulle liksom inte falla mig in att börja agitera för att lever skall förbjudas av det skälet att det smakar illa. Var och en får väl fatta sitt eget beslut över huruvida lever skall serveras till middag eller inte. Det elitistiska tänkandet låter sig dock inte beröras av nyss beskrivet synsätt utan förordar i stället att tillgången till lever skall begränsas så att inte oförstående medborgare intar hemskheten i fråga.

Eliten i fråga – som vanligen påfallande högljutt försvarar offentlighetsprincipen – vänder dock i vinden när det plötsligt blir ”för många” som rent faktiskt kommer i åtnjutande av principen i fråga. Skenheligt, är ett ord som kommer i dagen när den hyllade principens nyttjande tydligen inte är bra, utan endast dess upphöjande i de fina salongerna äro acceptabelt.

Som jag ser det så är offentlighetsprincipen viktig – tillsammans med några andra grundläggande mänskliga fri- och rättigheter – och dessa skall tillåtas vara teknikoberoende. Synsättet att kvantitet (Yrsa Stenius ordval i morse) inte skall tillåtas förekomma i bruket av medborgerliga fri och rättigheter, är mig främmande. Månne har eliten i fråga bara glömt att en princip är ett system, en levnadsregel, en norm och en riktlinje – inte något som skall tillkomma endast eliten själva, utan i stället en rätt som skall vara allmän.