Nicklas Rydbergs osorterade tankar

Som Mårten Schultz konstaterar så lever nämndemannadebatten vidare ett litet tag till. Mest underhållande inlägg hittills står – kanske inte helt otippat – GW för.

Tron att det skall bli mera rätt om avgörandet läggs i händerna på den som är ”vanlig” och inte sakområdesutbildad, känns märklig. Varför låter man då inte lekmän vara med och besluta om hur operationer skall göras – vilken vård som är mest rätt ur något sorts folkligt perspektiv? Vilken merendels nykter människa, med sina mentala gåvor någorlunda i behåll, skulle acceptera att låta sig opereras av en hovslagare?

Inte ens i MTV styr okunskapen över det synbara – när Alvin Joiner leder förvandlingarna från rishög till toppenåk är det faktiskt kunniga människor som är med och gör jobbet.

Jag vidhåller att det allvarliga problemet med nämndemannasystemet inte är att en och annat ventilerar sin intellektuellt frånkopplade trut med massmedia. Problemet är kanske snarare tvärt om, att det allt för sällan kommer i dagen hur stolligt nämndemännen resonerar.

Påpekas skall ju också att en viktig del av den dömande verksamheten i Sverige sker helt utan någon inblandning av nämndemän – tvistemålen.

Så har då den årstid som den svagsinte kallar höst, kommit. Okey, nu tog jag väl ändå i lite. Men jag tillhör i alla fall de personer som gillar hösten, också. Det finns egentligen bara en årstid som jag inte gillar och det är de där eländet som är placerat mellan höst och vår. Övriga tre har alla sina höjdpunkter. En spännande sak med hösten är att den låter naturen visa upp en hel mängs av sina färger. Så gå ut och njut, snart är det förbannade lappmöglet här.

För den läsare som ännu inte gjort kopplingen till rubriken, kommer här en liten ledtråd.